”Pappa, varför ljuger vuxna?”

”Det gör vi väl inte?”

”Jo, det sa de på radion. Och så har jag läst det i tidningen”.

”Okej, det händer väl.”

”Men varför?”

”Tja, till exempel … säg att du vill vara kompis med Sigge för han är väldigt rik och om du är kompis med honom kan du få en massa fina saker. Men samtidigt är Sigge dum, han bestämmer till exempel att inga flickor får använda skolans cyklar eller vara med och rösta om vilka som ska bestämma. Och så slår han dem som inte tycker som honom.”

”Då är jag inte kompis med Sigge mer.”

”Men du vill väl ha de fina sakerna?”

”Inte av Sigge. Han är dum.”

”Men Sigge ger dig mycket pengar också, pengar som du kan ge till dina kompisar.”

”Och då kommer mina kompisar att tycka om mig.”

”Se där, du börjar redan tänka som en vuxen. Problemet är att dina kompisar inte är så förtjusta i det som Sigge gör. De tycker faktiskt att han är en diktator.”

”Vad är en diktator?”

”Det är någon som bestämmer över alla. På ett dumt sätt.”

”Är Sigge en diktator?”

”Ja, absolut. Men det kan du inte säga. Du får aldrig ta det ordet i din mun när du pratar om Sigge.”

”För då vill Sigge inte vara min kompis längre?”

”Precis. En sak till. Anledningen till att Sigge ger dig pengar är att du är väldigt bra på att göra vapen, och Sigge behöver ju vapen för att slå de som inte tycker som honom.”

”Men jag vill inte göra vapen.”

”Fast Sigge vill ha vapen, och han har pengar, pengar som han kan ge dig och som du kan ge dina kompisar. Och det är dina kompisar som har bestämt att du ska få vara med i elevrådet. Du tycker ju om att vara med i elevrådet, eller hur?”

”Det är jättekul!”

”Dessutom är det inte du som står för själva tillverkningen av vapnen, det låter du din lillebrorsa göra.”

”Okej.”

”Så, vad säger du då om någon av dina kompisar frågar om du gör vapen till Sigge?”

”Jag säger att jag inte gör det.”

”Men om din kompis säger att han vet att din lillbrorsa gör Sigges vapen?”

”Jag säger att jag inte kan rå för vad brorsan gör.”

”Sigge skulle vara stolt över dig.”