Uncategorized

Danskt reportage om skattekonsulter

Hösten 2008 gjorde jag och Lars Truedson ett reportage för Kaliber om skattekonsulter. En påhittad person, leksakstillverkaren Per Andersson, ringde till konsulterna och frågade efter råd. Flera av dem erbjöd skatteupplägg som innebar att Per skulle öppna bolag i något skatteparadis och hämta hem pengarna genom ett anonymt bankomatkort eller som kontanter. ”Det är inga problems”, som en av konsulterna sa. Men konsulternas olagliga rådgivning var bara en del av problemet, en annan var Skatteverkets ovilja att göra en så kallad tredje mans revision på konsulterna, och på så sätt komma åt hela konsultens kundstock på en gång, jämfört med att vänta på ”impulser” på att enskilda skattebetalare har fört hem pengar från ett suspekt land.

I går visade Uppdrag Granskning ett danskt program med ett liknande, men mer ambitiöst upplägg. Reportern från Danmarks Radio utger sig för att vara en företagare som har tillverkat en app för mobiltelefoner och surfplattor. Nu har han blivit erbjuden fyra miljoner kronor för appen. Han monterar den dolda kameran och börjar besöka rådgivarna.

Annonser

Offentlighetens pris

På valdagen, medan samtliga medier var upptagna med valanalyser, hackade någon sig in i databasen Piscatus. På Piscatus kan den som har ett abonnemang söka efter domar och andra offentliga handlingar. Tjänsten riktar sig huvudsakligen till journalister och jurister, liksom de flesta andra liknande tjänster. Hackaren kom över Piscatus kundregister och la ut en lista med kundernas e-postadresser på Flashback där tråden snart vävde konspirationsteorier kring avslöjandet att Piscatus har journalister som kunder.

Att Piscatus och liknande tjänster begränsar vilka som är kunder beror på att den information som kan sökas är känslig. Både jurister och journalister har etiska regler att följa. Visserligen är all information offentlig, och den som är intresserad kan själv gå till myndigheterna och begära ut den, men när allting finns en knapptryckning bort försvinner den tröghet som gör att de flesta ändå låter bli att kolla upp grannens skolbetyg eller eventuella brottslighet.

När Lexbase dök upp på scenen ställdes allting på ända. Nu fick vem som helst tillgång till tingsrätternas domar och uppmanades dessutom att med hjälp av en kartfunktion kolla upp sina grannar. Debatten blev hätsk, webbhotellet slängde ut sin kontroversiella kund och Lexbase stängde ner i ett par månader. Hittills har Lexbase bara innehållit domar, men nu planerar tjänsten att utöka med dokument från andra myndigheter. Frågan är om vi är redo för en värld där den information som myndigheterna har om oss bara är en knapptryckning bort.

I senaste numret av Filter har jag skrivit ett reportage om offentlighetsprincipens resa in i den digitala världen. Texten kan läsas här.

Skärmavbild 2014-09-23 kl. 12.21.54

Den som vill bli fin

Får köpa de mest förunderliga ting. Som plastgrunkan som sägs tänja ut munnen till ett vackert leende. Svenska Dagbladet radar upp en mängd exempel på mer eller mindre knäppa prylar som sägs bättra på brukarens utseende. Många prylar, som munuttänjaren, kommer från Japan. I Brasilien köper kvinnorna trosor med vadderade skinkor. Brasilien verkar för övrigt vara ett av de länder där man kommit längst i att acceptera den skönhet som konstrueras med hjälp av pengar, skalpeller, sprutor och andra hjälpmedel.

I dagarna slutför jag ett reportage för Filter om skönhetsbranschen, framför allt om så kallade fillers som används för att jämna ut rynkor och fylla ut till exempel bröst och rumpor. Historien om fillers inleddes med försök att spruta in paraffin under huden. Det gick inte så bra. Praffinet klumpade sig och satte igång en plågsam vandring. Idag är proceduren säkrare, men fenomenet detsamma.

Att fånga läsaren

Jag är en otålig jävel. Åtminstone när jag läser; påbörjar jag läsningen av ett långt reportage har journalisten ett par stycken på sig att visa att det är mödan värt att läsa vidare. För det finns olika metoder. En kan kallas Vändningen, som i den här inledningen till ett reportage i New York Times Magazine 17 december 2007:

In the fall of 2005, I started my first online relationship. He was a 62-year-old retiree from Canada; I was a 49-year-old psychiatrist living in Washington. Beginning in early October of that year, we talked or e-mailed several times a week. This arrangement was novel to both of us, so our conversations were tentative at first, but we soon grew more comfortable, and excitement over our shared vision blossomed. After a few weeks, we decided to meet for a uniquely intimate encounter. After New Year’s, the Canadian would fly to Washington to meet me — at a hospital, where he would give me one of his kidneys. Thank God.

Själv hade jag nog strykt det sista utropet, “Thank God”, men vändningen i slutet är elegant och får mig att slappna av och låta mig lotsas vidare i texten som jag nu vet är författad med omsorg.

Ett annat exempel kommer från tidningen GQ i juni 2010. Här lyckas skribenten med konststycket att i en enda mening öppna små fönster till varje händelse av betydelse som kommer att tas upp i reportaget. Ta ett djupt andetag och läs:

Before he discovered his mistress was talkative, before Claridges lost a Michelin star, before a debt crisis threatened to scuttle his business, before he breached the covenants on a 10,5 m loan, before he was halfway lynched for abusing an Australian television presenter, before the smudges in his autobiography, Humble Pie, were exposed, before the critical maulings – before, in short, his world went sour – I once spent a rather odd weekend with Gordon Ramsey in Spain.

Texten handlar om Gordon Ramsey, stjärnkocken med raseriet som ett av kockverktygen, vars restauranger har gett honom ekonomiskt huvudbry, för att uttrycka det milt. Glimtarna från det digra smörgåsbordet av berättelser fick åtminstone mig att läsa vidare.

Min egen inledning till det här inlägget, “Jag är en otålig jävel”, är ett billigt trick för att väcka intresse. Dels användningen av en svordom, dels beskrivningen av en av mina egenskaper. Varför är jag otålig? Hur yttrar det sig? Men har du kommit hit så kanske det gjorde någon nytta.