Wikileaks

Att hantera stora mängder information

Det finns en romantisk bild av journalisten sittandes vid sitt skrivbord, med luren inklämd mellan örat och axeln och lösryckta anteckningar utspridda över skrivbordsskivan. Ur detta kreativa kaos föds sedan den ena briljanta artikeln efter den andra. Den här journalisten kan ha fungerat på den tiden då han skrev på en skrivmaskin och hanterade ett par muntliga källor vars citat skulle varvas med lite fakta. Idag är informationsmängden oftast av helt andra dimensioner, åtminstone om man har ambitionen att gräva lite djupare, och det kommer en tid i researchen när det kreativa kaoset hotar att bli bara kaos.

När The New York Times skickade reportern Eric Schmitt till London för att ta en titt på de första wikileaksdokumenten, ställdes han inför 92 000 rapporter från krigets Afghanistan. När materialet stoppades in i ett excelark passerades gränsen för vad programmet kunde hantera. De var tvungna att öppna ett nytt ark. I söndagens New York Times Magazine berättar tidningens redaktör Bill Keller om mötet med Julian Assange och det enorma material som hans organisation lämnade över till ett par utvalda tidningar.

Materialet från Wikileaks är ett exempel på information som skulle vara omöjlig att hantera utan en förmåga att sortera och åtminstone en basal kunskap i program som Excel. En researchnörd som jag själv ser fram emot den tidpunkt i researchen när det är dags att ”pärma” materialet. Det är ett tecken på att jobbet har blivit stort nog för att kunna bli riktigt intressant. Här är ett par verktyg som kan användas för att få ordning i kaoset.

Delicious: För att snabbt kunna tagga material på nätet utan att lägga onödig tid på att skriva ut och arkivera.Glöm inte att kryssa i rutan för ”privat”, om du inte vill dela med dig av dina länkar.

Scrivener: För att programmet låter dig hantera skrivandet och researchen i samma dokument. Bort med alla mappar och hoppande mellan olika program.

Pärmen. För att få undan det material som finns i pappersform.

Excel: För att det hjälper dig att få överblick och ofta också att skapa nya fakta genom att göra egna undersökningar och sortera materialet på ett begåvat sätt. Även om det finns ett par excelvirtuoser i journalistvärlden ligger vi långt efter ekonomerna i excelkunskap. Journalisthögskolan borde bjuda in en ekonom och hålla fördjupande kurser i Excel.

Wikileaks river de slutna rummens väggar

Publiceringarna kring den senaste stora dokumentläckan från Wikileaks har hittills mest rört sig på skvallernivå. Den har sagt det om den. Det är en typ av information som annars kommer fram mest av en slump, som när den socialdemokratiska finansministern Bo Ringholm glömde att lägga på luren. Eller när Björn Rosengren tror att kameran är avstängd och säger vad han egentligen tycker om norrmännen.

Med Wikileaks hjälp sprids i dagarna allt fler av den här typen av ”off-the-record” uttalanden över världen. Idag har vi fått veta vad Mona Sahlin egentligen har sagt till USA och snart kommer vi, troligen, att få veta hur finansvärldens mäktige män agerade under finanskrisen. Och runt om i världen torde tjänstemän, politiker och andra ledare fråga sig: vem är läckan? Nästa fråga blir: Vem kan jag lita på? Wikileaks demontering av de slutna rummen har än så länge bara börjat. Men hur långt kan demonteringen gå? Än så länge, sägs det, sker ett urval av det som publiceras. I den aktuella rapporteringen av material från ambassader världen över har Wikileaks lämnat över ansvaret till en handfull tidningars ansvariga utgivare, men åtminstone en av dem, Jan Helin på Aftonbladet, efterlyser en ansvarig utgivare också på Wikileaks.