Media

Skattesmitarna

Mellan 21 och 32 biljoner dollar. Eller, uttryckt på svenska: 140-215 biljoner kronor. Det är så mycket som multinationella bolag beräknas undkomma i skatt genom smarta företagsstrukturer. Han som har gjort beräkningen, den enda som finns, sägs det, heter James S Henry, före detta konsult på McKinsey, nu grävande journalist. James S Henry var en av dem som intervjuades i den holländska dokumentär som Dokument Utifrån sände i söndags: En rundresa i skatteparadisen. I filmen visas hur huvudsakligen stora företag kan undvika skatt genom att placera koncernens bolag på rätt platser och slussa vinsterna till länder med låg eller så gott som ingen skatt. Allt sker helt lagligt, något som har retat upp politikerna i flera länder, däribland Storbritannien. En av filmens mer underhållande sekvenser är när representanter för de multinationella bolagen Google, Amazon och Starbucks blir utfrågade inför ett av parlamentets utskott. Där blir de uppläxade som skolpojkar inför rektorn. Mannen från Starbucks får frågan varför de överhuvud taget är kvar i England, när verksamheten går med förlust år efter år, något som har pågått i drygt tio år. När han försöker sig på ett svar blir han utskrattad av parlamentarikerna.

Svaret, som både Starbucks och politikerna känner till, är att den förlust som Starbucks engelska bolag redovisar bara finns på papperet. Metoden att slussa vinster till skattemässigt mer fördelaktiga platser på Jorden kallas Profit shifting, och har uppmärksammats på flera håll än i England. I höstas inledde Tyskland och England ett samarbete för att förhindra de multinationella bolagens skatteflykt. En månad senare, i december, förklarade EU-kommissionen krig mot skatteflykten och uppmanade sina medlemsländer att vidta åtgärder. Till och med i Holland, ett av de länder som pekas ut som en viktig kugge i flera upplägg, bland annat det som kallas dutch sandwich, har politikerna börjat agera för att få bort stämpeln som svart skattefår i EU-familjen. I januari var landets skattesystem uppe till debatt i parlamentet, och i maj gav sig parlamentsledamoten Arnold Merkies (SP) ut på en busstur till de företag som hjälper till med avancerade skatteupplägg. I somras ställde G20-ländernas finansministrar sig bakom ambitionen att komma tillrätta med skatteflykten. Organisationen har också gett OECD i uppdrag att ta fram en utredning och en så kallad Action plan för att se vad som kan göras för att hindra storföretagens profit shifting.

För övrigt uppgick hela Sveriges BNP 2012 till 3,5 biljoner kronor.

OECD-rapporterna:

Adressing Base Erosion and Profit shifting

Action Plan on Base Erosion and Profit Shifting

Journalistik och Kina

För snart tio år sedan tog Aftonbladet hand om en fin liten affärsidé. Idén var visserligen inte ny, den hade funnits i papperstidningarna sedan urminnes tider, men affärsmodellen var trimmad. Affärsidén utvecklades och drog snart in många kulor.

Idag ingår affärsidén i samma koncern som Aftonbladet och Svenska Dagbladet, fast den ligger i ett annat affärsområde, kallat Classified. Koncernen heter Schibsted. Eftersom ledningen har beslutat att varje affärsområde ska bära sig själv så får de som menar att blödande Svenska Dagbladet bör få pengar från den där lönsamma affärsidén stånga pannan blodig mot beskedet att så har vi bestämt.

Att använda resurserna åt andra hållet, alltså ta pengar från en redaktion och ge till den lönsamma affärsidén, går däremot bra. Alltså kan Aftonbladet använda redaktionens resurser för att göra reklam för Blocket, exempel finns här, här och här.

Att pengarna kan gå åt det ena hållet, men inte åt det andra (om det nu inte är så att Blocket betalar Aftonbladet för redaktionell reklam) är ett beslut man har fattat. Men man skulle lika gärna kunna fatta ett annat beslut. När Medierna ifrågasatte varför Blocket inte skulle kunna bidra till journalistiken berättade man också om Guardian, vars köpsajt för bilar ger pengar till journalistik. Frågan har även debatterats i Almedalen, där Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling frågade Aftonbladets chefredaktör Jan Helin varför inte Blockets vinster används för att finansiera Aftonbladets journalistik. Svaret blev att ”nu valde Schibsted en annan väg”.

Valet att inte satsa Blockets överskott på journalistik är också valet att låta pengarna gå till annat, som vinst. En del av vinsten delas ut till aktieägarna. För 2011 delade Schibsted ut 3,50 kronor per aktie. Den som är upplagd för sarkasm, och tar en titt i listan över Schibsteds största ägare, skulle kunna raljera över att koncernen hellre ger pengar till Kinas riksbank än till journalistik. Peoples bank of China äger 1 245 257 aktier och fick förra året en utdelning på 4,3 miljoner norska kronor.

För den summan, eller en del av den, skulle Neurath, Cervenka & Co kunna granska skiten ur vilken maktmissbrukare som helst.

Uppdaterat: Läs gärna Jan Helins blogginlägg från Schibsteds konferens i Ungern, där radannonserna rapporteras ha en vinstmarginal på 50 procent.

Uppdaterat: Björn af Kleen skriver långt och väl om Schibsted.

Yoono som terapi

Efter att ha testat Tweetdeck, Echofon och Hootsuite har jag nu fastnat för Yoono. Programmet, ett tillägg i Firefox, skapar en egen spalt till vänster i webbläsaren. Där flödar alla inlägg från Twitter, Linkedin och Facebook i en aldrig upphörande ström. Där kunde jag nyligen läsa att Mona Sahlin, efter att ha serverat Håkan Juholt en kopp kaffe, vände sig mot reportern och sa: Kaffeflicka! Just nu rapporterar Expressen att svenska företag hjälper sin personal att fly från Japan.

Frågan är vad som händer med min koncentration. Och vad som blir följden av denna ständiga ögongymnastik med snabba rörelser i sidled. Behandlingsmetoden EMDR går ut på att röra ögonen i sidled samtidigt som man tänker på ett traumatiskt minne. Ska vara mer noggrann med vad jag tänker på i fortsättningen.

Få såg femmans övergrepp på barn

I England orsakade programmet en het debatt. I Sverige har debatten startat redan innan programmet har sänts, och efter första programmet löd Aftonbladets rubrik: Vidrigt, kanal 5. På Facebook skapades snart en grupp med namnet ”Bojkotta Kanal 5:s program med barn i Big Brother-hus”. Idag presenterar Dagens Media tittarsiffrorna för programmet. Glädjande nog fick det inte mer än 109 000 tittare, något som tidningen rubricerar som en Fiaskostart.

Jag var en av de som såg programmet igår, åtminstone fram till dess att mina egna barn krävde min uppmärksamhet. Redan efter ett par minuter började jag rikta tysta uppmaningar till fotograferna att lägga ifrån sig kameran, till föräldrarna att gå in och avbryta och till producenterna att skrika ”cut!” och avsluta skiten. Resultatet blev ju det förväntade, mobbing, bråk, ångest, gråt. Nu är det bara att hoppas att de låga tittarsiffrorna får kanal 5 att lägga ner det här övergreppet på intet ont anande barn.