Reportage

Fritt fram på Rosenlund

”Att åka till Rosen för att köpa sig lite sexytime är idag helt meningslöst. Du kommer mest troligt få flugor på ballen och dessutom ha en polis som gladeligen tar hand om dig på samma gång. Har gått förbi där och snutarna är verkligen på hugget.”

Citatet är hämtat från Flashback-tråden ”Rosenlund”. Det är signaturen Tubb3 som den 4 februari 2011 ondgör sig över polisens närvaro. Vid den här tiden var polisens bevakning av prostitutionen intensiv. Ett par rumänska män, hallickar, hade hittat prostitutionsstråket i Sveriges andra största stad och hämtat hit ett stort antal kvinnor som skickades till Rosenlund för att sälja sex. Polisens närvaro var en del av en av de största utredningarna av människohandel som har genomförts i Sverige. Dom föll i maj 2012; sex män dömdes till som mest 6 års fängelse och utvisning.

Idag kan Tubb3 köpa sex på Rosenlund utan att löpa någon större risk att åka fast. Det har han kunnat i ett par år, då polisen har varit upptagen med annat, framför allt de skjutningar som har gett Göteborg öknamnet Sveriges Chicago. I senaste numret av Faktum har jag skrivit ett reportage om vad som händer när polisen slutar bevaka prostitutionen. För sexhandeln fortsätter, liksom människohandeln. Vid flera tillfällen har kommunens prostitutionsgrupp Mikamottagningen larmat polisen om en situation som liknar den som gav upphov till den stora utredningen om människohandel.

Skärmavbild 2016-05-29 kl. 11.04.27
Faktum nr 165, maj 2016

I en intervju som finns på Faktums hemsida säger Erik Nord, chef för polisområde Storgöteborg, att det inte är aktuellt med en mer kontinuerlig bevakning av prostitutionen i Göteborg. Två saker skulle kunna ändra på det, dels ett nationellt direktiv, dels en ökad mediabevakning, gärna i kombination med en eller ett par driftiga politiker. Den senaste tiden har bevakningen i media ökat, förutom Faktums reportage har Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten publicerat flera artiklar om prostitutionen. En stor del av intresset beror på att Simon Häggström, chef för prostitutionsgruppen i Stockholm, i slutet av maj publicerade boken Skuggans lag där han skriver om sina erfarenheter av att sedan 2009 har bekämpat sexhandeln i Stockholm. Om ett par veckor kommer medieintresset åter att blossa upp, när Människohandelsutredningen presenterar vad de har kommit fram till. Utredningen kommer bland annat att ta upp det låga straffet för sexköp; nästan alla får 50 dagsböter trots att ett års fängelse finns på straffskalan. Det beror på att sexköp är ett brott där det saknas brottsoffer, vilket gör att straffet ofta blir lägre än för snatteri. Lagstiftarens intention att ge högre straff åt sexköpare som borde ha förstått att kvinnan är utsatt för människohandel har inte fått något genomslag.

 

Antarktis rosa guld

Krill är ett fantastiskt litet räkdjur. Rikt på protein och omega 3 simmar de omkring i enorma stim i de rena vattnen runt Antarktis. I en värld där en växande och allt rikare befolkning kräver sitt protein utgör krillstimmen rena guldgruvan, inte minst för den snabbväxande fiskodlarbranschen som har tagit det som sin uppgift att föda världen. Som lök på laxen innehåller krill det färgämne som ger laxköttet dess röda färg.

Fisket på Antarktis rosa guld har länge varit blygsamt, med fångster långt under de kvoter som sätts av den mellanstatliga organisationen CCAMLR. Men på senare år har fångsterna stadigt ökat och ligger nu runt 300 000 ton per år. Den största delen tas upp av det norska företaget Aker Biomarine (numera Superba), som omvandlar krillen till omega 3-olja och fiskfoder. Norrmännen håller hårt i sin miljöprofil, och uttalar sig försiktigt om hur mycket krill som de vill ta upp. En annan stor fiskenation, Kina, är sedan våren 2015 mindre blygsam. Då tog Liu Shenli, ordförande i China National Agricultural Developing Group, bladet från munnen och sa till den statliga tidningen China Daily att ”Antarktis är en skattkista för hela mänskligheten och Kina bör ge sig ut och ta för sig.” Liu Shenli menade att Antarktis kan förse mänskligheten med 100 miljoner ton per år, och att Kina borde ta upp åtminstone ett par miljoner ton.

Förra året utökade Kina sin krillflotta från fyra till åtta båtar. Kinas fartyg har hittills varit ineffektiva, ursprungligen sysselsatta med andra fisken i mer närliggande vatten och ombyggda till krilltrålare när dessa vatten har blivit utfiskade. Men för två veckor sedan meddelade det norska företaget Wärtsilä Ship Design att de har fått i uppdrag att designa ett fiskefartyg för det kinesiska bolaget Jiangsu Sunline Deep Sea Fisheries Co. Fartyget ska bli 115 meter långt och ha plats för 99 besättningsmän, och beskrivs som världens största och modernaste krillfartyg. Liksom två norska fartyg kommer det inte bara att utrustas med en konventionell trål utan även ett slags dammsugare som kontinuerligt suger upp krillen och på så sätt minskar bifångsten och ökar effektiviteten. På fartyget finns också fabriker där krillen kan förvandlas till fiskfoder och omega 3-olja.

Miljöorganisationer har länge varnat för att krillfisket ska växa sig så stort att det hotar de arter som lever av krill: valar, pingviner, sälar, fåglar. När Kina trappar upp sitt statsunderstödda fiske riskerar deras farhågor att besannas. I senaste numret av Filter skriver jag ett reportage om jakten på Antarktis rosa guld.

 

Fair Tax Mark i Filter

Den brittiske poeten Steve Pottinger skickade nyligen ett brev till ledningen för kaffekedjan Caffe Nero. Poeten hade surnat till över kedjans framgångsrika ambition att undvika skatt. I brevet skriver han att de där skattepengarna hade kommit till användning när hans pappa vårdades på sjukhus, eller i de skolor där hans syskonbarn går. Pottinger bifogade sitt lojalitetskort och avslutade brevet med orden:  ”I’ll be buing my coffee elsewhere”. Det här var inte första gången som Steve Pottinger reagerade över en kaffekedjas skattemoral. För två år sedan spred han via Youtube en poetisk protest mot Starbucks.

Steve Pottinger hade knappast reagerat mot de uteblivna skatterna om han inte hade kunnat läsa om de skattesmitande företagen i de brittiska tidningarna. Brittisk media har i allt högre utsträckning rapporterat om framför allt stora företags avancerade skatteupplägg, där vinsterna försvinner in i skatteparadis med låg eller ingen bolagsskatt. Att skattefrågan har intagit den mediala scenen beror till stor del på de envetna revisorerna bakom organisationen Tax Justice Network. TJN bildades för tio år sedan och har sedan dess bedrivit ett framgångsrikt opinionsarbete för att få politikerna att reagera mot storföretagens skatteupplägg. En av de största framgångarna var när det brittiska underhuset kallade Google, Amazon och Starbucks till förhör om företagens skattemoral. I februari 2014 tog TJN nästa steg, när organisationen lanserade den nya konsumentmärkningen Fair Tax Mark. Än så länge finns märkningen bara för brittiska företag, men tanken är att den precis som föregångaren Fairtrade ska bli global. Principen är enkel: De företag som betalar en rättvis skatt, och är transparenta, får använda märkningen. Att avgöra vilka företag det är blir svårare, och metoden är fortfarande under arbete.

I senaste numret av Filter skriver jag om skatteparadisen och Fair Tax Mark. Reportaget börjar på en till synes svensk kaffekedja.

Uppdatering: Det har smugit sig in ett fel i reportaget, ett s har blivit ett p. Det är när jag skriver om franchiserättigheterna för Starbucks i Sverige, som alltså finns hos SSP och inte hos SPP.

Fördjupningsmaterial:

1. Flera kommuner har försökt använda upphandlingsvillkor för att undvika företag med kopplingar till skatteparadis. Konkurrensverket har sagt nej. Beslut Konkurrensverket.

2. Förhören i brittiska underhuset. Protokoll.

3. Tax Justice Network har i rapporten The price of offshore revisited gjort en uppskattning av hur mycket pengar som göms undan i skatteparadis.

4. I februari 2014 publicerade American Economic Journal en artikel som granskade G20-ländernas arbete för att komma åt skatteparadisen. The End of Bank Secrecy? An Evaluation of the G20 Tax Haven Crackdown.

5. OECD har tagit fram ett förslag som ställer krav på multinationella företag att redovisa sina siffror uppdelade på de länder där de verkar, så kallad Country by country reporting. Förslaget diskuterades senast 19 maj på ett möte i Paris.

Långa reportage i digital kostym

För ett par veckor sedan, det kan har varit ett par månader, laddade jag ner Kindle till min MacBook. Skälet var nyfikenhet på formatet, och en vag aning om att jag en dag skulle köpa en bok och läsa den i datorn. Nu har ett riktigt intressant skäl att använda Kindle dykt upp. Det är The Atavist som har utvecklat en ny form för långa, berättande reportage i digital form. För 4,59 dollar kan du köpa ett reportage om det svenska helikopterrånet där texten kompletterats med biografi om de inblandade, bilder från övervakningskamerorna och mycket mer. Än så länge finns tre reportage att köpa. Har försökt ladda ner en preview på applikationen för iphone, men får meddelandet ”connection failure, try again later”. Att få ner en preview på macen gick bättre, men den var för snålt tilltagen för att kunna bilda sig en uppfattning om något annat än själva textformatet.

Tidigare idag läste jag en lång text hos The New York Times Magazine. Läsningen flöt på utan något större motstånd, här finns en lagom mängd text på varje sida och texten är inte överlastad av länkar. På Kindle för mac, åtminstone i The Atavist version, är textsnuttarna kortare, texten större, och överblicken således mindre. Jag föredrar, än så länge, läsningen hos The New York Times. Bäst gör sig troligen The Atavist i en ipad, men en sådan har jag tyvärr inte tillgång till. Framför allt erbjuder The Atavist ett lovande format för att utveckla berättande och en lika lovande modell för att ta betalt för enskilda reportage. Enligt deras hemsida delas intäkterna mellan förlaget och skribenten. Enligt Vassa Eggen ska The Atavist erbjuda en publiceringsplattform för andra magasin som vill göra applikationer.

Världens lyckligaste folk nu i bokhyllan

I går läste jag ut Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk. Den handlar om Danmark. Hur klimatet mot invandrare blev allt hårdare. Det var en av mycket få reportageböcker som faktiskt fick mig att skratta vid ett par tillfällen och det fick mig att önska att jag själv hade en del av Lena Sundströms förmåga att med ett par formuleringar visa upp det absurda.

Frågan hur det kunde bli så här fick till slut ett svar. Eller en del av ett svar. Media, särskilt vissa tidningar, har en stor del av skulden. Långsamt, eller faktiskt ganska snabbt, har ”invandrare” blivit ett allt större ämne i danska medier. Och, inte minst, allt oftare beskrivet som ett problem.Pass upp, vi journalister! Fällan är gillrad också i Sverige. Sverigedemokraterna kämpar för att få grepp om dagordningen och det krävs en del för att stå emot.

Nu ligger boken i hyllan för reportageböcker. Det börjar bli trångt, därför fick den ligga. Varje gång jag känner mig trött och tvivlar på varför jag skriver ska jag kasta en blick på boken och suga i mig inspiration från en reporter som med lätt hand verkligen gjort sitt bästa.

Här kan du följa Lena Sundström på Twitter. Hon är underhållande också i det korta formatet.

Världens lyckligaste folk

Stående på ett överfullt pendeltåg påbörjade jag läsningen av Lena Sundströms reportagebok Världens lyckligaste folk. Tåget var försenat, och hälften så långt som det borde ha varit. Skorna var blöta av höstens första blötsnö. Men läsningen gjorde mig upprymd. Tonen var personlig, sökande, språket rappt och välformulerat. I våras fick boken priset Guldspaden. Jag var själv på plats när de nominerade författarna presenterades och vinnaren korades. Konkurrensen var ovanligt hård för att vara bokklassen. Där fanns Gellert Tamas De apatiska, Björn af Kleens Jorden de ärvde och Elisabeth Åsbrinks Smärtpunkten. Men Lena Sundström knep priset (boken har även nominerats till Augustpriset). Hon framstod som engagerad och kunnig. Det intrycket får jag också nu, efter ett tiotal sidor. Ser fram emot att läsa vidare.

Boken handlar om Danmark. Hur deras version av Sverigedemokraterna har påverkat landet.