Journalistik

Att ställa frågor via mail

Det pågår en intressant debatt mellan Katrineholmskuriren och stadens kommunchef Mattias Jansson. Det hela började med att en reporter skickade ett par frågor till kommunchefen via mail. Något skäl till varför frågorna skickas via mail anges inte, men det antyds i ett annat mail att kommunchefen är svår att få tag på. Att skicka frågor via mail är vanskligt, inte för att reportern riskerar att råka ut för det som kommunchefen nu gjorde, att lägga ut frågorna på sin blogg, utan för att det är svårt att få ordentliga svar. Bra frågor är oftast öppna, och det är först i följdfrågan som de intressanta svaren finns. Nu blev resultatet, för läsaren och kommuninvånaren, riktigt intressant ändå. Framför allt för att reportern, och tidningen, avslöjar sig som bärandes på en hel del förutfattade meningar. De vet kort sagt redan svaret på sina egna frågor, och insinuerar därför mer än de frågar.

I det här fallet, när reportern redan tyckte sig veta svaret på sin granskning, ledde mailfrågorna till något positivt. Reportern avslöjades, läsarna fick möjlighet att se tidningens artiklar i ett nytt ljus. Men i regel är frågor via mail sällan en bra idé. Framför allt för att det inte ger möjlighet till följdfrågor, och därmed inte ger reportern en möjlighet att ge läsarna, tittarna, lyssnarna den fördjupade kunskap de förtjänar och oftast har betalat för.

Andra som skrivit om debatten: Bisonblogg, Same Same But Different, Jardenberg, Tomas Mattsson. Här finns tidningens frågor och svaren från kommunchefen. Här finns artiklarna från papperstidningen. Här skriver tidningen om kommunchefens tilltag. Här påstår en ledare i tidningen att kommunchefen visar prov på härskarteknik. Visst, troligen fanns ett visst taktiskt tänkande bakom kommunchefens agerande. Frågan är vilket. Gjorde han sig oåtkomlig på telefon och la sedan ut frågorna på bloggen? I så fall varför? För att visa hur insinuanta vissa av dem var? I ett uppriktigt försök att få hjälp av medborgarna att besvara dem? För att föregripa tidningens publicering? Eller var det bara ett spontant infall? Det verkliga svaret på den frågan vet bara kommunchefen själv. Resultatet kan vi alla ta del av.

Uppdaterat: I en artikel i Dagens Media lanserar Katrineholmskurirens chefredaktör ett nytt begrepp: bloggvalpar. Han syftar på de bloggare som kritiserat tidningen, bland dem flera välrenommerade kollegor till herr chefredaktör. I artikeln ger också kommunchefen ett svar på varför han la ut frågorna på bloggen.

Annonser

Åkesson råkar ut för påläst reporter – på BBC

I en intervju med BBC Hardtalk råkar Jimmie Åkesson ut för något som han alltför sällan stöter på, en påläst och kritisk reporter. Möjligen kan en del av Åkessons underläge bero på språksvårigheter, men här blir han pressad till att själv avslöja sitt förhållande till sanning: ”It is important to tell the truth, and I usually tell the truth. Expressen skriver om intervjun.

Ett envetet journalistvirus

På Same same but different skriver Per Torberger om ett av journalistikens mest envetna virus. Sjukdomsbilden domineras av ett slags synvillor där läsarnas ansikten byts ut mot kollegors. Den drabbade förväxlar sin egen och de mediekonsumerande kollegornas världsbild med publikens och låter synvillan styra val av innehåll och sättet att presentera det. Febersjukt tar sjuklingen emot inbillade applåder från kollegorna samtidigt som läsaren viker ihop tidningen för att mosa flugan som slagit sig ner på fönsterkarmen.

Wikileaks river de slutna rummens väggar

Publiceringarna kring den senaste stora dokumentläckan från Wikileaks har hittills mest rört sig på skvallernivå. Den har sagt det om den. Det är en typ av information som annars kommer fram mest av en slump, som när den socialdemokratiska finansministern Bo Ringholm glömde att lägga på luren. Eller när Björn Rosengren tror att kameran är avstängd och säger vad han egentligen tycker om norrmännen.

Med Wikileaks hjälp sprids i dagarna allt fler av den här typen av ”off-the-record” uttalanden över världen. Idag har vi fått veta vad Mona Sahlin egentligen har sagt till USA och snart kommer vi, troligen, att få veta hur finansvärldens mäktige män agerade under finanskrisen. Och runt om i världen torde tjänstemän, politiker och andra ledare fråga sig: vem är läckan? Nästa fråga blir: Vem kan jag lita på? Wikileaks demontering av de slutna rummen har än så länge bara börjat. Men hur långt kan demonteringen gå? Än så länge, sägs det, sker ett urval av det som publiceras. I den aktuella rapporteringen av material från ambassader världen över har Wikileaks lämnat över ansvaret till en handfull tidningars ansvariga utgivare, men åtminstone en av dem, Jan Helin på Aftonbladet, efterlyser en ansvarig utgivare också på Wikileaks.

Tidningarna spottar ur sig appar-snart går de att läsa också

Svenska dagstidningar har de senaste dagarna hetsat varandra i tävlingen först ut med en appversion. Expressen var först med sin appversion av Extra, sedan kom också en nyhetsapp. övriga Bonniertidningar följer tätt efter, liksom Svenska Dagbladet. Distributionen har dock ett uppenbart problem. Än finns ipaden inte att köpa i Sverige. Den ska vara på väg och enligt IDG och  Svenska Dagbladet är det oklart när den kommer och vad den kommer att kosta. Den som vill se vad svenska tidningar gör av den här nya publiceringsplattformen får alltså ge sig till tåls en stund till.

Prylarnas historia tar sig an elektroniken

The story of stuff har levererat ännu en animerad berättelse, med Annie Leonard som pedagogisk och engagerad berättare. Den här gången är det våra elektriska prylar som får sin historia berättad. Leonard kritiserar dagens devis ”design to dump” och efterlyser en ny: ”design to last”. Så här kan man också berätta en historia, med humor, text, rörlig bild och tal i en skön kombination. Och i nederkant kan tittaren på svar på frågor som dyker upp under berättelsens gång.

Reportagebok som säljer

Den motvillige monarken verkar bli en av den svenska historiens mest framgångsrika reportageböcker. Den är åtminstone startstark. Förlaget har tryckt 20 000 ex och är på väg att trycka ytterligare 20 000, enligt Svenska Dagbladet. Boken framstår alltmer som en måsteläsning för varje journalist med intresse för dolda maktstrukturer, research och källskydd. Samtidigt som trycket ökar på författarna att förmå källorna att träda fram pågår en dansk debatt där en författare citerat sin källa trots löfte om ”off the record”. Källan, som då var generaldirektör för DR, tvingades avgå på grund av citaten.

Storify hjälper dig berätta din historia

Storify är ett verktyg för att berätta om någonting med hjälp av sociala medier. Youtube, Twitter och Flickr används som byggstenar som lyfts in i berättelsen. Sedan kan du lägga in egen text, och låta ursprungskällorna veta att du använt deras inlägg i din berättelse. Storify är fortfarande i tidig utveckling. Det går att maila för en invite.

 

Ny bok om lobbying

Boktips: I Svenska Dagbladet skriver Nina Wormbs om en ny bok, Merchants of doubt. How a handful of scientists obscured the truth on issues from tobacco smoke to global warming, som berättar om hur ett fåtal forskare ägnar sig åt att så tvivel kring det faktum att cigaretter är farliga och att vår värld blir varmare. Metoden är enkel: genom att kritisera en detalj kan du ifrågasätta helheten. Då gällde det cigaretter. Idag handlar det om klimathotet. En tumregel för varje journalist som skriver om kontroversiell forskning borde vara att kolla upp vilka forskarna är. Vilka organisationer är de knutna till? Vilka band har de till olika intressen? Men det tar tid. Och tid är, som bekant, pengar.

Varnade revisorer får lönelyft

Svenska Dagbladet fortsätter sin granskning av revisorerna. I dagens artikel granskas de revisorer som fällts i Revisorsnämnden. Enligt Svd har flertalet av de tio varnade revisorerna fått höjd lön efter varningen. De revisorer som granskats arbetar på någon av de fyra stora byråerna KPMG, Deloitte, Ernst & Young samt PWC. Det visar sig även att det finns täta band mellan den granskande nämnden och de fyra stora, något som i artikeln antyds kunna påverka nämndens arbete. I papperstidningen finns grafik med korta utdrag ur Revisorsnämndens eller Kammarrättens utlåtanden. Saknar dock mer information om vad de varnade revisorerna har gjort för att förtjäna varningen.

Än så länge har Svd:s granskning fokuserat på revisorernas löner. Kanske kommer kommande artiklar att ta upp vad slarviga revisorer med hundratals uppdrag betyder för möjligheten att bedriva brottslig verksamhet i aktiebolagsform. Sedan 1999 har revisorerna skyldighet att anmäla om de misstänker att det förekommer ekonomisk brottslighet. Hur ofta sker det?

 

Uppdaterad: Redaktionschefen twittrar att morgondagens del är en tyngsta hittills.