Journalistik

Åkesson råkar ut för påläst reporter – på BBC

I en intervju med BBC Hardtalk råkar Jimmie Åkesson ut för något som han alltför sällan stöter på, en påläst och kritisk reporter. Möjligen kan en del av Åkessons underläge bero på språksvårigheter, men här blir han pressad till att själv avslöja sitt förhållande till sanning: ”It is important to tell the truth, and I usually tell the truth. Expressen skriver om intervjun.

Annonser

Ett envetet journalistvirus

På Same same but different skriver Per Torberger om ett av journalistikens mest envetna virus. Sjukdomsbilden domineras av ett slags synvillor där läsarnas ansikten byts ut mot kollegors. Den drabbade förväxlar sin egen och de mediekonsumerande kollegornas världsbild med publikens och låter synvillan styra val av innehåll och sättet att presentera det. Febersjukt tar sjuklingen emot inbillade applåder från kollegorna samtidigt som läsaren viker ihop tidningen för att mosa flugan som slagit sig ner på fönsterkarmen.

Wikileaks river de slutna rummens väggar

Publiceringarna kring den senaste stora dokumentläckan från Wikileaks har hittills mest rört sig på skvallernivå. Den har sagt det om den. Det är en typ av information som annars kommer fram mest av en slump, som när den socialdemokratiska finansministern Bo Ringholm glömde att lägga på luren. Eller när Björn Rosengren tror att kameran är avstängd och säger vad han egentligen tycker om norrmännen.

Med Wikileaks hjälp sprids i dagarna allt fler av den här typen av ”off-the-record” uttalanden över världen. Idag har vi fått veta vad Mona Sahlin egentligen har sagt till USA och snart kommer vi, troligen, att få veta hur finansvärldens mäktige män agerade under finanskrisen. Och runt om i världen torde tjänstemän, politiker och andra ledare fråga sig: vem är läckan? Nästa fråga blir: Vem kan jag lita på? Wikileaks demontering av de slutna rummen har än så länge bara börjat. Men hur långt kan demonteringen gå? Än så länge, sägs det, sker ett urval av det som publiceras. I den aktuella rapporteringen av material från ambassader världen över har Wikileaks lämnat över ansvaret till en handfull tidningars ansvariga utgivare, men åtminstone en av dem, Jan Helin på Aftonbladet, efterlyser en ansvarig utgivare också på Wikileaks.

Tidningarna spottar ur sig appar-snart går de att läsa också

Svenska dagstidningar har de senaste dagarna hetsat varandra i tävlingen först ut med en appversion. Expressen var först med sin appversion av Extra, sedan kom också en nyhetsapp. övriga Bonniertidningar följer tätt efter, liksom Svenska Dagbladet. Distributionen har dock ett uppenbart problem. Än finns ipaden inte att köpa i Sverige. Den ska vara på väg och enligt IDG och  Svenska Dagbladet är det oklart när den kommer och vad den kommer att kosta. Den som vill se vad svenska tidningar gör av den här nya publiceringsplattformen får alltså ge sig till tåls en stund till.

Prylarnas historia tar sig an elektroniken

The story of stuff har levererat ännu en animerad berättelse, med Annie Leonard som pedagogisk och engagerad berättare. Den här gången är det våra elektriska prylar som får sin historia berättad. Leonard kritiserar dagens devis ”design to dump” och efterlyser en ny: ”design to last”. Så här kan man också berätta en historia, med humor, text, rörlig bild och tal i en skön kombination. Och i nederkant kan tittaren på svar på frågor som dyker upp under berättelsens gång.

Reportagebok som säljer

Den motvillige monarken verkar bli en av den svenska historiens mest framgångsrika reportageböcker. Den är åtminstone startstark. Förlaget har tryckt 20 000 ex och är på väg att trycka ytterligare 20 000, enligt Svenska Dagbladet. Boken framstår alltmer som en måsteläsning för varje journalist med intresse för dolda maktstrukturer, research och källskydd. Samtidigt som trycket ökar på författarna att förmå källorna att träda fram pågår en dansk debatt där en författare citerat sin källa trots löfte om ”off the record”. Källan, som då var generaldirektör för DR, tvingades avgå på grund av citaten.

Storify hjälper dig berätta din historia

Storify är ett verktyg för att berätta om någonting med hjälp av sociala medier. Youtube, Twitter och Flickr används som byggstenar som lyfts in i berättelsen. Sedan kan du lägga in egen text, och låta ursprungskällorna veta att du använt deras inlägg i din berättelse. Storify är fortfarande i tidig utveckling. Det går att maila för en invite.

 

Ny bok om lobbying

Boktips: I Svenska Dagbladet skriver Nina Wormbs om en ny bok, Merchants of doubt. How a handful of scientists obscured the truth on issues from tobacco smoke to global warming, som berättar om hur ett fåtal forskare ägnar sig åt att så tvivel kring det faktum att cigaretter är farliga och att vår värld blir varmare. Metoden är enkel: genom att kritisera en detalj kan du ifrågasätta helheten. Då gällde det cigaretter. Idag handlar det om klimathotet. En tumregel för varje journalist som skriver om kontroversiell forskning borde vara att kolla upp vilka forskarna är. Vilka organisationer är de knutna till? Vilka band har de till olika intressen? Men det tar tid. Och tid är, som bekant, pengar.

Varnade revisorer får lönelyft

Svenska Dagbladet fortsätter sin granskning av revisorerna. I dagens artikel granskas de revisorer som fällts i Revisorsnämnden. Enligt Svd har flertalet av de tio varnade revisorerna fått höjd lön efter varningen. De revisorer som granskats arbetar på någon av de fyra stora byråerna KPMG, Deloitte, Ernst & Young samt PWC. Det visar sig även att det finns täta band mellan den granskande nämnden och de fyra stora, något som i artikeln antyds kunna påverka nämndens arbete. I papperstidningen finns grafik med korta utdrag ur Revisorsnämndens eller Kammarrättens utlåtanden. Saknar dock mer information om vad de varnade revisorerna har gjort för att förtjäna varningen.

Än så länge har Svd:s granskning fokuserat på revisorernas löner. Kanske kommer kommande artiklar att ta upp vad slarviga revisorer med hundratals uppdrag betyder för möjligheten att bedriva brottslig verksamhet i aktiebolagsform. Sedan 1999 har revisorerna skyldighet att anmäla om de misstänker att det förekommer ekonomisk brottslighet. Hur ofta sker det?

 

Uppdaterad: Redaktionschefen twittrar att morgondagens del är en tyngsta hittills.

Grävande journalistik lever i Storbritannien

Roy Greenslade, brittisk kolumnist och professor i journalistik, tror inte på de dysterkvistar som utropar den grävande journalistikens död. Som bevis anför han bland annat de nominerade till Paul Foot adward, ett pris för grävande journalistik. Och visst innehåller listan en hel del roliga jobb. Det mest uppmärksammade måste vara Sunday Times granskning av parlamentsledamöter som tog emot pengar i utbyte mot inflytande. ”I’m like a cab for hire”, är ett minnesvärt citat från en ledamot. Med på listan finns också en granskning levererad av ett vetenskapsmagasin, New Scientist, om att dna-tester inte är så tillförlitliga.

En rolig detalj är att en av de tidningar som nämns, men inte nominerats, är Horse and Hound. Om namnet låter bekant har du troligen sett Notting Hill, filmen där Hugh Grant låtsas vara reporter från Horse and Hound för att få en träff på tu man hand med filmstjärnan Anna, spelad av Julia Roberts. Horse and Hound har granskat hur hästar behandlas.