Wikileaks river de slutna rummens väggar

Publiceringarna kring den senaste stora dokumentläckan från Wikileaks har hittills mest rört sig på skvallernivå. Den har sagt det om den. Det är en typ av information som annars kommer fram mest av en slump, som när den socialdemokratiska finansministern Bo Ringholm glömde att lägga på luren. Eller när Björn Rosengren tror att kameran är avstängd och säger vad han egentligen tycker om norrmännen.

Med Wikileaks hjälp sprids i dagarna allt fler av den här typen av ”off-the-record” uttalanden över världen. Idag har vi fått veta vad Mona Sahlin egentligen har sagt till USA och snart kommer vi, troligen, att få veta hur finansvärldens mäktige män agerade under finanskrisen. Och runt om i världen torde tjänstemän, politiker och andra ledare fråga sig: vem är läckan? Nästa fråga blir: Vem kan jag lita på? Wikileaks demontering av de slutna rummen har än så länge bara börjat. Men hur långt kan demonteringen gå? Än så länge, sägs det, sker ett urval av det som publiceras. I den aktuella rapporteringen av material från ambassader världen över har Wikileaks lämnat över ansvaret till en handfull tidningars ansvariga utgivare, men åtminstone en av dem, Jan Helin på Aftonbladet, efterlyser en ansvarig utgivare också på Wikileaks.

En tidig motattack

Det händer ibland att företag eller organisationer som granskas går till så kallad motattack. Attacken brukar bestå i ett pressmeddelande som skickas ut i samband med eller strax före publicering. Det har också hänt att företag köpt helsidor i tidningen för att komma ut med sina synpunkter på granskningen. Allt enligt devisen bättre förekomma än förekommas. Syftet ska vara att med egna ord gå i svaromål på det som man tror att redaktionen kommer att påstå.

Falck Ambulans, som granskas i onsdagens Uppdrag Granskning, har tagit motattacken ett steg längre. På företagets hemsida kan den som vill ta del av mailväxlingen mellan reportern och företaget, samt en bandad intervju som reportern Marja Grill gjorde med Falcks vd Sven Engquist. Här skriver Uppdrag Granskning om Falcks motattack.

Mannen i barnvagnen

Strax efter tio brukar magen bli påträngande tom. Då går jag ut i Reportagebörsens kök, gör en kopp te och brer ett knäckebröd, och går tillbaka till mitt kontor. Effektivt som tusan. Men idag råkade jag läsa en rubrik på förstasidan av Svenska Dagbladets söndagstidning: ”Dags att rycka finansvärldens snuttefilt”. Jag beslutade att sätta mig vid bordet och inmundiga mitt mellanmål vid tidningen. Artikeln handlar om de europeiska krisländerna, just nu är det Irland som är i ropet, som erhåller enorma summor euro i stöd. Allt för att inte bankerna och andra finansinstitut ska kollapsa. Reportern, Andreas Cervenka, undrar om det inte vore bättre att rycka bort snuttefilten från finansbranschen. Jag är inte tillräckligt påläst för att ha en åsikt om hurvida han har rätt, men bilden som avslutar artikeln kommer jag att bära med mig under åtminstone hela den här svinkalla dagen:

Att rycka undan en napp från ett barn leder till stök och bråk på kort sikt och kan vara nog så obehagligt. Men inte lika jobbigt som att knuffa runt en barnvagn med en vuxen bankman i kritstrecksrandig kostym.

Tidningarna spottar ur sig appar-snart går de att läsa också

Svenska dagstidningar har de senaste dagarna hetsat varandra i tävlingen först ut med en appversion. Expressen var först med sin appversion av Extra, sedan kom också en nyhetsapp. övriga Bonniertidningar följer tätt efter, liksom Svenska Dagbladet. Distributionen har dock ett uppenbart problem. Än finns ipaden inte att köpa i Sverige. Den ska vara på väg och enligt IDG och  Svenska Dagbladet är det oklart när den kommer och vad den kommer att kosta. Den som vill se vad svenska tidningar gör av den här nya publiceringsplattformen får alltså ge sig till tåls en stund till.

Så kommer du igång med bokskrivandet

Hanne Vibeke-Holst var en av gästerna på de danska journalisternas Fagfestival. Där bjöd hon på tips på hur man kommer igång med att skriva en bok. Listan är sammanställd av danska tidningen Journalisten, som också återger författarens avslutande ord: Det är bättre att vara en god journalist än en dålig författare. Men, om du ändå vill försöka, så här ska du alltså göra:

1. Læs!
Læs ekstremt meget. Lær af de rigtige og få bredt dit sproglige register ud.

2. Undgå klichéerne
Pres dig selv til at finde på noget bedre. Vær original.

3. Find litterære forbilleder du føler dig beslægtet med.
Følg dem, flå deres værker fra hinanden og find ud af hvordan de har gjort.

4. Skriv om det du kender til (citat: Hemmingway)
Skriv om noget du selv kan relatere til. For Hanne-Vibeke Holst selv har det blandt andet været interessen for køn og magt der har været betydende.

5. Saml inspiration
Lav en udklipsmappe og saml de artikler og billeder du falder over. Gem dem til når du har brug for inspiration.

6. Skriv til skuffen
Det er fint at skrive til skuffen til at begynde med. Brug det til at øve dig.

7. Lav en skrivegruppe
Find nogle kolleger eller venner der også skriver og lav en skrivegruppe hvor I læser hinandens tekster. Hep på hinanden.

8. Giv afkald
Hvis du gerne vil skrive, men har fuldtidsjob og svært ved at finde tiden, må du sætte nogle andre gøremål til side. Drop løbeturen, udsæt en aften med veninderne. Sæt dig for eksempel for at skrive hver søndag.

9. Spar op
Hvis du synes din skrivning lykkes, så afsæt en længere periode til at prøve det af. Spar op til en orlov fra dit arbejde og skriv.

10. R.I.S
Slå røven i sædet.

 

Prylarnas historia tar sig an elektroniken

The story of stuff har levererat ännu en animerad berättelse, med Annie Leonard som pedagogisk och engagerad berättare. Den här gången är det våra elektriska prylar som får sin historia berättad. Leonard kritiserar dagens devis ”design to dump” och efterlyser en ny: ”design to last”. Så här kan man också berätta en historia, med humor, text, rörlig bild och tal i en skön kombination. Och i nederkant kan tittaren på svar på frågor som dyker upp under berättelsens gång.

Reportagebok som säljer

Den motvillige monarken verkar bli en av den svenska historiens mest framgångsrika reportageböcker. Den är åtminstone startstark. Förlaget har tryckt 20 000 ex och är på väg att trycka ytterligare 20 000, enligt Svenska Dagbladet. Boken framstår alltmer som en måsteläsning för varje journalist med intresse för dolda maktstrukturer, research och källskydd. Samtidigt som trycket ökar på författarna att förmå källorna att träda fram pågår en dansk debatt där en författare citerat sin källa trots löfte om ”off the record”. Källan, som då var generaldirektör för DR, tvingades avgå på grund av citaten.

Storify hjälper dig berätta din historia

Storify är ett verktyg för att berätta om någonting med hjälp av sociala medier. Youtube, Twitter och Flickr används som byggstenar som lyfts in i berättelsen. Sedan kan du lägga in egen text, och låta ursprungskällorna veta att du använt deras inlägg i din berättelse. Storify är fortfarande i tidig utveckling. Det går att maila för en invite.

 

Att gräva med finess

Jan Gradvall skriver i Expressen Kultur om bristen på språklig finess inom journalistiken. Svett, grävande och tyngd är det som premieras, menar Gradvall. Särskilt om man betraktar nomineringarna till Stora journalistpriset, där en av 16 gällde skriven text. Men visst går det att kombinera grävande, etermedia och språklig finess. Lyssna bara på forna Kalibers Anna Jakténs kärnfulla prosa och Kristina Hedbergs språkliga virtuositet, och Mikael Funkes effektfulla målande i ljudbilder.

Men att ta det där extra språkliga varvet kräver tid. Och, inte minst, en redaktör som bryr sig. Men jag lovar härmed mig själv att lägga än mer kraft på språket. För visst är det en njutning av rang att läsa en text som inte bara har ett gediget innehåll utan också en förmåga att vrida mungiporna uppåt.