Boktips: I Svenska Dagbladet skriver Nina Wormbs om en ny bok, Merchants of doubt. How a handful of scientists obscured the truth on issues from tobacco smoke to global warming, som berättar om hur ett fåtal forskare ägnar sig åt att så tvivel kring det faktum att cigaretter är farliga och att vår värld blir varmare. Metoden är enkel: genom att kritisera en detalj kan du ifrågasätta helheten. Då gällde det cigaretter. Idag handlar det om klimathotet. En tumregel för varje journalist som skriver om kontroversiell forskning borde vara att kolla upp vilka forskarna är. Vilka organisationer är de knutna till? Vilka band har de till olika intressen? Men det tar tid. Och tid är, som bekant, pengar.
Författare: Johan Frisk
Världens lyckligaste folk nu i bokhyllan
I går läste jag ut Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk. Den handlar om Danmark. Hur klimatet mot invandrare blev allt hårdare. Det var en av mycket få reportageböcker som faktiskt fick mig att skratta vid ett par tillfällen och det fick mig att önska att jag själv hade en del av Lena Sundströms förmåga att med ett par formuleringar visa upp det absurda.
Frågan hur det kunde bli så här fick till slut ett svar. Eller en del av ett svar. Media, särskilt vissa tidningar, har en stor del av skulden. Långsamt, eller faktiskt ganska snabbt, har ”invandrare” blivit ett allt större ämne i danska medier. Och, inte minst, allt oftare beskrivet som ett problem.Pass upp, vi journalister! Fällan är gillrad också i Sverige. Sverigedemokraterna kämpar för att få grepp om dagordningen och det krävs en del för att stå emot.
Nu ligger boken i hyllan för reportageböcker. Det börjar bli trångt, därför fick den ligga. Varje gång jag känner mig trött och tvivlar på varför jag skriver ska jag kasta en blick på boken och suga i mig inspiration från en reporter som med lätt hand verkligen gjort sitt bästa.
Här kan du följa Lena Sundström på Twitter. Hon är underhållande också i det korta formatet.
Varnade revisorer får lönelyft
Svenska Dagbladet fortsätter sin granskning av revisorerna. I dagens artikel granskas de revisorer som fällts i Revisorsnämnden. Enligt Svd har flertalet av de tio varnade revisorerna fått höjd lön efter varningen. De revisorer som granskats arbetar på någon av de fyra stora byråerna KPMG, Deloitte, Ernst & Young samt PWC. Det visar sig även att det finns täta band mellan den granskande nämnden och de fyra stora, något som i artikeln antyds kunna påverka nämndens arbete. I papperstidningen finns grafik med korta utdrag ur Revisorsnämndens eller Kammarrättens utlåtanden. Saknar dock mer information om vad de varnade revisorerna har gjort för att förtjäna varningen.
Än så länge har Svd:s granskning fokuserat på revisorernas löner. Kanske kommer kommande artiklar att ta upp vad slarviga revisorer med hundratals uppdrag betyder för möjligheten att bedriva brottslig verksamhet i aktiebolagsform. Sedan 1999 har revisorerna skyldighet att anmäla om de misstänker att det förekommer ekonomisk brottslighet. Hur ofta sker det?
Uppdaterad: Redaktionschefen twittrar att morgondagens del är en tyngsta hittills.
Grävande journalistik lever i Storbritannien
Roy Greenslade, brittisk kolumnist och professor i journalistik, tror inte på de dysterkvistar som utropar den grävande journalistikens död. Som bevis anför han bland annat de nominerade till Paul Foot adward, ett pris för grävande journalistik. Och visst innehåller listan en hel del roliga jobb. Det mest uppmärksammade måste vara Sunday Times granskning av parlamentsledamöter som tog emot pengar i utbyte mot inflytande. ”I’m like a cab for hire”, är ett minnesvärt citat från en ledamot. Med på listan finns också en granskning levererad av ett vetenskapsmagasin, New Scientist, om att dna-tester inte är så tillförlitliga.
En rolig detalj är att en av de tidningar som nämns, men inte nominerats, är Horse and Hound. Om namnet låter bekant har du troligen sett Notting Hill, filmen där Hugh Grant låtsas vara reporter från Horse and Hound för att få en träff på tu man hand med filmstjärnan Anna, spelad av Julia Roberts. Horse and Hound har granskat hur hästar behandlas.
SvD granskar revisorerna
Svenska Dagbladets Näringsliv framstår allt tydligare som den piggaste av dagstidningarnas ekonomiredaktioner. Nu senast med en granskning av den underbevakade revisorsbranschen, där en revisor kan sitta på drygt 500 uppdrag. Min första kontakt med fenomenet revisorernas många uppdrag var när jag skrev om de så kallade annonsskojarna. När jag kollade upp revisorn för ett av bolagen hade han ett par hundra uppdrag. Han hade givetvis inte en aning om att det här bolaget var bluffmakare, men skulle genast avsäga sig uppdraget.
SvD efterlyser tips från läsarna inför den fortsatta granskningen.
PR bakom kulissen
De flesta av de artiklar som publiceras i en vanlig svensk dagstidning finns inte där för att reportern själv har tagit reda på något, alltså på egen hand nosat upp en nyhet. Oftast är det någon som velat berätta något, och tagit kontakt med redaktionen. Här finns en intressant redogörelse för hur det kan gå till. Via Eccho.
Guardian ger riktlinjer för bloggande journalister
Att belöna intelligenta kommentarer och redovisa sina egna särintressen är två av de råd som Guardian ger sina bloggande journalister. Här är hela listan.
1. Participate in conversations about our content, and take responsibility for the conversations you start.
2. Focus on the constructive by recognising and rewarding intelligent contributions.
3. Don’t reward disruptive behaviour with attention, but report it when you find it.
4. Link to sources for facts or statements you reference, and encourage others to do likewise.
5. Declare personal interest when applicable. Be transparent about your affiliations, perspectives or previous coverage of a particular topic or individual.
6. Be careful about blurring fact and opinion and consider carefully how your words could be (mis)interpreted or (mis)represented.
7. Encourage readers to contribute perspective, additional knowledge and expertise. Acknowledge their additions.
8. Exemplify our community standards in your contributions above and below the line.
Världens lyckligaste folk
Stående på ett överfullt pendeltåg påbörjade jag läsningen av Lena Sundströms reportagebok Världens lyckligaste folk. Tåget var försenat, och hälften så långt som det borde ha varit. Skorna var blöta av höstens första blötsnö. Men läsningen gjorde mig upprymd. Tonen var personlig, sökande, språket rappt och välformulerat. I våras fick boken priset Guldspaden. Jag var själv på plats när de nominerade författarna presenterades och vinnaren korades. Konkurrensen var ovanligt hård för att vara bokklassen. Där fanns Gellert Tamas De apatiska, Björn af Kleens Jorden de ärvde och Elisabeth Åsbrinks Smärtpunkten. Men Lena Sundström knep priset (boken har även nominerats till Augustpriset). Hon framstod som engagerad och kunnig. Det intrycket får jag också nu, efter ett tiotal sidor. Ser fram emot att läsa vidare.
Boken handlar om Danmark. Hur deras version av Sverigedemokraterna har påverkat landet.
Strid om historien bakom flaskvatten
The international bottled water association har tröttnat på kritiken mot flaskvatten och producerat en video där de sjunger det buteljerade vattnets lov. Flaskvattnet är bra inte bara för dig som konsument utan också för miljön, för industrin har minsann ”taken actions” för att göra produktionen mer miljövänlig. Grundproblemet kvarstår dock, flaskan ska produceras, fyllas med vatten, transporteras och hanteras. Samtidigt som våra kranar förser oss med vatten av minst lika bra kvalitet.
Projektet The story of stuff har en annan bild av flaskvattnet än BWA. Här kan du se båda versionerna. Först BWA:
Och nu The Story of:
Ananasen tar sig ut i riksmedierna
I måndags skickade Sveriges konsumenter ut ett pressmeddelande (jag skrev om det här) för att berätta om en undersöknings från Consumer International om villkoren för de som skördar den ananas som vi kan köpa billigt i livsmedelsbutiken. Förutom en artikel i Kommunalarbetaren möttes pressmeddelandet av tystnad. Tills idag, när Ekot sände ut det som en nyhet, TT skrev och andra medier, som Dagens Nyheter och Sydsvenskan, kunde haka på. Nästa fråga är vad konsumenterna gör med informationen. Får den oss att låta bli den billiga ananasen och leta efter en rättvisemärkt, i den mån sådan finns? Det är nämligen på konsumenterna som ansvaret läggs. Det är vi som ska hålla oss informerade om vilken produkt som är tillverkad på vilket sätt, och fatta beslut därefter. En annan ordning vore att de som hade direkt tillgång till informationen, livsmedelsföretagen, beslutade att inte sälja varor som produceras med metoder som är skadliga för de människor som arbetar på plantagen.
Uppdaterad: Den amsterdambaserade organisationen Fair Food drar igång en kampanj som uppmanar konsumenter att tänka på varifrån maten kommer, skriver Food Navigator. Kampanjen heter Face your food och lanseras med filmer på människor som äter, spelade baklänges. Konsumenterna uppmanas att skicka in filmer på sig själva, filmerna läggs upp på kampanjsidan där de spelas baklänges.
Johan Frisk 